Lägg inte i nästa växel

En växellåda. Vilken fantastisk uppfinning. Man kan få ut precis den kraft man vill vid rätt tidpunkt. Mycket här i världen skulle knappast fungera utan de sinnesrikt placerade kugghjulen. Sedan 1971 behöver man inte ens tänka på vilken växel som ska läggas i som förare – det går automatiskt. Tyvärr ser alltför många på det här med att sätta mål som om det vore en växellåda. Man vill ha mätbara mål som ska passa i varandra perfekt från toppen av organisationen via affärsområden och avdelningar ut till de som verkligen ska göra jobbet. Som ledare vore det ju väldigt bekvämt om det vore så. Och allra helst skulle man ha en automatisk målväxellåda. Organisationer och människor fungerar sällan så. Desperat söker ledningen efter den perfekta målnedbrytningen. I ett bolag som jag pratade med hade ledningen stängt in sig i ett par dagar och brutit ned alla mål till alla nivåer till alla individer. Det Excelbladet var milt sagt omfattande. Tyvärr så skapade det egentligen bara ett värde. En känsla av kontroll. Men det gav inte så mycket resultat.

Konsekvenserna blir en tröghet eftersom individer väntar på något och blir beroende av den som sitter en våning upp i organisationen. Situationen kan bli smått komisk för de som ska göra jobbet. Det är fullt möjligt att stöta på någon i organisationen som så sent som i maj klagar: ”Jag har inte fått mina mål ännu”. Och i korridoren hänger en klatschig affisch som deklarerar företagets värdeord: ”Proaktivitet”

Människor är inte dumma. De allra flesta har en uppfattning vad som behöver göras och vad det ska leda till. Häpnadsväckande. Skulle man alltså kunna låta folk få sätta sina egna mål? Tänk vad skulle de då kunna hitta på? Och hur skulle det gå med bonussystemet? Nej, förresten låt oss inte öppna maskburken etiketterad ”bonus”. Den tar vi i ett annat blogginlägg.

Vi har gjort det här ett par gånger nu. Närmare bestämt 280 uppdrag i 180 företag. Det spännande är att ställa några enkla frågor:

”Ok, så du har inte fått dina mål ännu. Men om du fick sätta målet helt själv och sedan korrigera när du väl får målen från din chef, vad händer då?”

I de allra flesta fall får vi svaret: ”Inte särskilt mycket, jag vet ungefär vad målet kommer bli”. Folk är inte dumma.

”Så vad är det som hindrar dig från att sätta det målet?”

”Alltså vi har ju en process som…”. Här avbryter jag.

”Så processen är viktigare än mål och resultat?”

Har inte stött på någon under de senaste 15 åren som har tyckt att processen är viktigare än mål och resultat. Det finns ingen anledning att tveka. Motorn är viktigare än växellådan.

Jag träffade biltillverkaren Koenigsegg för ett tag sedan. I deras modell Regera har de en så pass kraftfull motor att de tagit bort växellådan. Den klarar att accelerera ändå. Konsekvensen blir att man eliminerar de effektförluster som en växellåda bjuder på. Tänk om vi kunde bygga organisationer som är så kraftfulla att de inte behöver ha en växellåda. Hur mycket skulle effektförlusterna minska då?